SÖN. 14 DEC 2014. 21:20.

2014/12/14 § 1 kommentar

Som en glimt av ljus i mitt mörker.

Allt är enklare med dig. Och från första stund fann jag friheten. Från första stund var jag säker.

Jag vet dina hemligheter. I mina vackraste vrår har jag sparat undan allt. Varje historia, varje tår. Varje gång jag klamrat mig fast i ditt skinn för att ord inte är nog. Ord var kanske aldrig nog för oss.

Du har sett alla svagheter som finns i mig. Du har älskat mig ändå.

– Jag skulle aldrig lämna dig

Men är jag nog?

Jag är livrädd. För som jag behöver dig. Och som jag nu måste rasera allting.

Oss. Om jag kunde så skulle jag radera varje känsla som gör det ohållbart. Men jag kan ju inte.

Jag hoppas att du stannar, ändå.

Jag hoppas att jag orkar stanna också.

§ Ett svar till SÖN. 14 DEC 2014. 21:20.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande SÖN. 14 DEC 2014. 21:20.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: