TOR. 3 OKT 2013. 15:47.

2013/10/03 § Lämna en kommentar

För någon månad sedan skrev jag:

”Jag klarar inte av en enda spegel till”

Jag minns så mycket men jag vet aldrig varför.

Det kommer alltid vara över för mig. Alla epoker av liv och död som skyndat förbi. Alla rytmer. Din nacke. Alla gånger jag suttit i passagerarsätet och blundat och inte brytt mig. Alla filmer i huvudet om och om igen. Tjocka panterluggar. Min egen undergång. Hur jag blev gammal. Det tog så lång tid att bli ung. Hur besviken jag blev på universum. Hur lätt jag var när jag var med dig. Hur instängd jag blev i min lägenhet och hur min stackars lägenhet blev alldeles instängd i mig. Mina telefontårar. Det var viktigt. Att låta det rinna ut ordentligt under osynlighetsmanteln. En delfin som vaktar nyckeln till mitt hem. Hur slutet på livet chockade mig. Som det chockade mig.

Ja, jag minns allting.

Ändå saknar jag någon jag inte behöver.

Och så bara en sak till, en om döden:

Försvinn härifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande TOR. 3 OKT 2013. 15:47.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: