TIS. 30 JUL 2013. 23:56.

2013/07/30 § Lämna en kommentar

 

Allt är flyktigt och ohållbart. Kanske inte egentligen, men just i den här stunden. Hela livet. Flyktigt och ohållbart.

Jag har insett att jag är en egoistisk människa. Mina tankar. Även om jag inte säger det. Jag tänker det ju.

Jag tänker det nu.

Stopp.

 

Jag frågade mig själv: Är vi sten?

Ingen svarade.

Jag frågade: Kommer du att glömma bort mig nu?

Hon utbrast: Desperata människor kan göra nästan vad som helst!

Jag sa: Jag vet. Jag vet det.

Hon grät lite då, tror jag.

Jag ville skrika: Stanna! Lämna mig inte!

Jag skrek inte.

Nej, jag skrek inte.

Jag var tyst i två minuter.

Sedan sa jag: Hej då. Världen min.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande TIS. 30 JUL 2013. 23:56.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: