MÅN. 1 APR 2013. 14:47.

2013/04/01 § Lämna en kommentar

Lyckan. Lyckan för mig. Att se favoritband, min musik. Att spasma och känna medvetslösheten flåsa i nacken men ändå bara fortsätta fortsätta fortsätta. För det gäller ju livet. Att sluta tänka. Att inte vara konstig. Att passa in. Att hitta platsen. Att träffa människor, mina människor. Att känna att väntan är över. Jag har hittat det.

De sa till mig: Åk inte till Stockholm.

Jag sa: Jag måste, världen går ju under.

Virvlande ljuspunkter under huden. Genom skinnet. Allting växer. Alla vänner. Tillfrisknanden.

Han sa: Kanske.

Jag (uppgiven): Bort härifrån.

Jag är ung. Och jag har platsen. Det ger mig hopp, gör mig längtansfull. Kanske inte helt inom räckhåll ännu. Kanske inte med hela handen, men snart. I framtiden. När livet är annorlunda och ansvaret mindre. Då. Lyckan. Då. För första gången.

Hon frågade: Kommer du någonsin tillbaka? Blir du vanlig igen?

Jag svarade: Aldrig att jag var vanlig. Jag var en illusion, ett skämt. Älska mig nu. Eller bort härifrån.

Äntligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande MÅN. 1 APR 2013. 14:47.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: