TIS. 13 NOV 2012. 01:46.

2012/11/13 § Lämna en kommentar

Ibland får jag för mig att bara låta allt vara. Att inte kämpa emot. Att släppa in det gigantiska mörkret och låta det stanna där. Kanske i evighet.

De säger att jag är för god för det. För bra. För stolt. Att jag aldrig skulle kunna sjunka så lågt, släppa på vissa spärrar, inte ens om jag ville.

Men det är ju bara jag som känner mina demoner. Mina mardrömmar. Min lilla privata rymd av misär. Det är ju bara jag.

De enklaste saker. De minsta, mest självklara – min högsta önskan. En konstant tanke. Varken sviktande eller avbruten. Och tänk dig ett hav av tårar. Smärtan som måste hinnas med någonstans där i mellan.

Nej. 100 fladdermöss i väggen och jag bara sjunker. Kan jag få utplåna(s).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande TIS. 13 NOV 2012. 01:46.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: