SÖN. 21 OKT 2012. 23:21.

2012/10/21 § Lämna en kommentar

Jag kommer ihåg den där kvällen i ditt badkar som om den vore igår. Jag hade After The Storm på repeat och bara låg där. Huvudet under vattenytan. Ögonen stängda. Jag var så ledsen. Hela livet var i smulor. Jag fanns inte där någon såg mig. Du kom in var tionde minut bara för att titta så jag levde. Det var otroligt vackert, egentligen. Att jag låg där och var ingenting, att du lät mig vara ingenting, bara jag andades. Bara jag inte försvann för alltid. Du räddade mig. Du lät mig vara ensam, men du var ändå alltid där och vaktade. På andra sidan dörren.

Och inte bara då, utan alltid. Under alla mina värsta stunder räddade du mig. Utan att blinka. Utan att tänka. Så fullständigt osjälvisk, hur svart jag än var. Och jag tror fortfarande att vi är de enda som fungerar på det viset.

– Under hela den här tiden. Du står fortfarande där, utanför dörren. Och jag ligger fortfarande tyst där inne och älskar dig med allt jag har.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande SÖN. 21 OKT 2012. 23:21.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: