MÅN. 15 OKT 2012. 22:19.

2012/10/15 § Lämna en kommentar

Även fast det är borta nu (vi visste att det här inlägget skulle komma):

Jag fascinerades alltid över ditt sätt att se på världen. Att du letade upp fönster överallt. Att du stod där med dimmig, nästan sorgsen blick och observerade livet utanför tills din egen tid stannade. Tills det inte fanns något annat för dig. Men jag fanns. Alltid, på andra sidan. Och jag stirrade på dig i smyg för jag tyckte, när du stod där som en fågel i en bur, att du var det vackraste jag någonsin hade sett.

Mycket insåg jag på grund av dig. Den största läxan kom dock efteråt; det finns människor som är som mig. Någonstans. Sedan finns det idioter som är som mig. Ibland.

Precis som den där dagen i dörröppningen, i ruset –

Du bara tittade med mjuka ögon. Jag förstod dem inte då. Blandade blickar och jag hittade ingenting att hålla fast i. Din jacka gled mig ur händerna. Helvete. Nej. Jag ville stanna längre. Du bara tittade. Vi sa ”lovar att nästa gång…”

Sedan sågs vi aldrig mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande MÅN. 15 OKT 2012. 22:19.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: