SÖN. 29 JUL 2012. 02:44.

2012/07/29 § 1 kommentar

”Jag skulle ljuga om jag sa att det inte krävs mycket för att ha dig nära. Men jag älskar det, det är inte med någon vän jag känner mig så älskad och behövd av som dig.”

Om man blundar en stund och försvinner i några sekunder så upptäcker man att det finns vackra inslag även vid de mest plågsamma tidpunkter. Vissa gånger måste man stå på gränsen till undergång för att kunna uppskatta dem. Vissa gånger bara är de där. Som ljusa slöjor i bakhuvudet.

Ofta räcker det med att konstatera sin egen storhet. Det man klarar av. Det man orkar. Att man, trots allt, hela tiden växer och lär sig något.

En vän sa en gång att det syns i mina ögon hur livet behandlat mig. Att de sett saker de inte borde behövt se. Att insidan är äldre än kroppen och att många berättelser av vikt gömmer sig där. Det är antagligen den största komplimangen jag någonsin fått.

För jag förstod precis vad hon menade. Jag träffar sådana ögon ibland. Och det är de vackraste jag känner.

§ Ett svar till SÖN. 29 JUL 2012. 02:44.

  • svagaord skriver:

    Du har nog rätt min vän. Det kommer komma en dag då du fått berätta alla historier som gömmer sig i dina ögon, en dag då även vi kommer att få ta del av det tillstånd som kallas lycka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande SÖN. 29 JUL 2012. 02:44.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: