LÖR. 31 MAR 2012. 02:28.

2012/03/31 § Lämna en kommentar

Har aldrig förstått hur man stänger av. Hur man slutar tänka, fundera, grubbla, hoppas. Det har inte varit möjligt för mig. Det enda jag kan göra är att uppehålla mig själv så pass flitigt att tankarna flyttas från fokus till någonstans långt bort i bakhuvudet. Ni vet väl att det man önskar ofta bara inträffar när man minst anar det? När man har gett upp. Då smäller det.

Så jag försöker innerligt att minst ana det. Försöker ignorera och blockera alla tankar och minnen och dag/nattdrömmar. Låtsas som att ingenting har hänt, fortsätter le och slätar ut bekymmersrynkorna. För jag vill så gärna.

Försöker diskret men desperat hålla fast vid de där extremt sällsynta människorna som faktiskt påminner om mig själv, om mina bra sidor. Plus att de även är vackra, fascinerande och genuint intressanta. Ni har allt det där jag letat efter. Och som jag väntat på er, som jag lidit varje dag. Så håll i mig tillbaka. Hårt.


lelove 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande LÖR. 31 MAR 2012. 02:28.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: