TOR. 8 MAR 2012. 20:42.

2012/03/08 § Lämna en kommentar

Och så återgår jag till mitt sökande. Platsen jag vill hitta känns årtionden bort, men jag vet ju att upptäckten lika gärna kan överraska mig imorgon. Platsen, ögonblicket i livet då jag känner att jag passar, det kommer vara det största. Hoppet tänds och släcks om vartannat, men jag tycker jag är annorlunda nu för tiden. Äldre. 100 år och lite till.

Jag vet nu att det finns andra som letar lika febrilt som jag gör. Människor, på utsidan normala, vackra även, men med en insida så trasig och förvirrad att den knappast går att beskriva närmare. Famlande, snubblande, törstande människor hos vilka sorgen ligger som en skugga över ansiktet och mörkret svider i ögonen. Alla saknar vi något och alla måste vi hitta det, annars blir vi utan värde.

Tills dess finns det inget annat att göra än att vänta och leta, vänta, leta. Om man lyssnar på nattens berättelser så går tiden fortare. Om man stirrar på månen tillräckligt länge så blir det dag till slut. Och någon av alla dagar måste äntligen vara den som förändrar.

Jag behöver någonting att hålla fast vid. En stadig grund. Och inte låta mig själv gå förlorad.


theparkbenchisneverfaraway

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande TOR. 8 MAR 2012. 20:42.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: