ÅRSRESUMÉ 2011: JAN FEB MAR

2011/12/27 § Lämna en kommentar

Januari: Den sega, tröttsamma månaden. Livet bestod av rutiner och jag gick på autopilot. Var stressad, illa till mods och ogillade mig själv till den grad att spegeln blev en fiende. Ingenting stämde. Jag fick inte leva ut den jag egentligen var och mitt land var en grå och ytterst tråkig plats. I allt det gråa hittade jag dock strimmor av rent ljus som uppstod från upptäckten av ny musik. Den musiken jag inte förstått mig på tidigare, den passade mig nu ypperligt. Ingenting hände utöver det. Ingenting värt att anteckna. Allt var ingenting.

Februari: Bambi och jag drog med varandra en vecka till Spanien. Man kan nog faktiskt säga att mycket av mig och oss förändrades där. Något hände. Vi blev äldre och mitt skinn luktade annorlunda. Jag kom fram till att göra mig av med allt som inte passade mig. Att sluta tveka och istället börja förändra till det bättre, att ta vara på stunderna av ljus istället för att blint endast sukta efter dem. Fick upp ögonen, kände mig levande igen. Allt var frid och fröjd, – tills det att vi kom hem igen vill säga. Det vände då. Vardagen stämde inte, var inte nog. Alla var unga och ignoranta och förstod sig inte på min lite-över-100-åriga hjärna. Spenderade därför extra mycket tid hos min mammas mamma, som även ofta tagit rollen som min egen modersfigur. Förklarade mina tankar för henne och hon, med sin vishet lyssnade och gav mig det ingen annan verkade kapabel till. Fick, efter några veckor kraften att lämna allt mitt överflödiga bagage bakom mig. Begravde min varg på det vackraste stället jag visste. Fällde tunga, mörkgrå tårar men lät mig inte skakas nämnvärt. Färgade håret rödare än det någonsin varit och sörjde dig genom att fira min frihet. Tog vara på tiden utan dig. Försökte. Iskallt. Och på den mossbeklädda stenen skrev jag: Att älska dig, att hata dig. Tills undergång skiljer oss åt.

Mars: Redan då kände jag det som skulle gå som en röd tråd genom hela året: Rädslan. Ensamheten. Desperationen. Sveket. Vägrade lita på min magkänsla och klängde mig därför fast så hårt att jag glömde vem jag var. Jag tappade greppet, nedvärderade mig själv och trodde att det var mitt fel, allt det olyckliga som jag så starkt kände var på väg mot mig. Hällde i mig alkohol så att jag sov om nätterna, begravde mig i böcker och uppsatser och räknesätt om dagarna och ignorerade allt annat. Alla andra. Speciellt i skolan. Låste in mig, kollade för mycket på Heroes och memorerade hjältecitat så fort jag fick chansen, – ville väl försöka övertala mig själv att jag var stark nog. Vill väl fortfarande det.


weheartit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ÅRSRESUMÉ 2011: JAN FEB MARC.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: