TIS. 27 SEP 2011. 02:08.

2011/09/27 § Lämna en kommentar

Här ligger hundra hundar begravda. Även om det bara är jag som känner det. Tror bestämt att hundar dör och begravs vart jag än går. Som om att mitt liv är menat att vara så. Inte nog med det så sitter ugglor i mossar överallt och glor på mig. Stirrar tills jag känner mig förföljd. Blir nervös. Sen förbannad.

Ändå vet jag att det är lättare nu. Allt går på zombie-rutin när man är van och till slut orkar faktiskt inte ens jag bry mig längre. Istället för att greppa tag och hålla hårt, hårt, så bara snuddar jag. Med lillfingret. Bara det sista, lilla hoppet dröjer kvar och kanske försvinner det aldrig. Kanske spelar det ingen roll, för hur som helst blir livet så otroligt mycket lättare när man inte bryr sig. Och så outhärdligt tungt när man håller fast, ramlar och märker att ingen håller i en tillbaka. Man får inte vara så. Det är inte bra.

Jag hoppas att allt man gjort kommer tillbaka en dag. Jag hoppas att en ljusglimt sprängs i bröstet på mig. Snart. Fortare.


alienlovesong

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande TIS. 27 SEP 2011. 02:08.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: