OCH SÅ SLUTLIGEN SAGAN OM DIG

2011/01/15 § 3 kommentarer

Det var en gång en människa. En människa med pansar. En människa med stora kromplattor insmälta i huden. En människa som var omöjlig att krossa, att tränga igenom. En människa byggd av styrka, frihet, mod och rättvisa. En människa med ett hjärta av ständigt flytande (levande) lava. Som solen. Som jordens brinnande kärna.

En människa med respekt för alla som förtjänade den. En människa som byggde murar runt skogen och havet och de enorma bergen. Tjocka, oigenomträngliga murar. En människa som slet ut sig för att skydda våran värld så gott det gick mot allt det som inte kunde förklaras. En människa som byggde dessa murar för att stänga ute det undermedvetnas farliga, mörka skuggor. En människa som aldrig slutade försöka.

En människa som med en handfull sand kunde bygga upp en hel stad. En människa som med en handfull lava från hennes hjärta kunde bygga upp en hel varelse. En människa som kunde hela sinnen, bygga nya broar och läka hjärtan. En människa som inte var rädd för någonting. Inte ens för mig.

Den enda människan som någonsin lyckats tämja ett vilddjur.

§ 3 svar till OCH SÅ SLUTLIGEN SAGAN OM DIG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande OCH SÅ SLUTLIGEN SAGAN OM DIGC.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: