ÅRSRESUMÉ 2010: JUL AUG SEP

2011/01/02 § Lämna en kommentar

Juli: Efter mer än halva året gått var jag äntligen lycklig. Vallmor omringade mitt hus och den fantastiska doften av blommande gräs och Cillas päls i solen fyllde hela mig. Jag kände kärleken från alla vart jag än gick och mitt hjärta slog dubbla slag. Dock var jag fortfarande ung och dum. Det var inte möjligt för känslorna att gå ens hälften så djupt som de kan idag. Men jag tog vara på oss. Bambi och jag bodde själva i en vecka och det var den skönaste veckan jag någonsin varit med om. Noll press, vi kunde ligga och prata och skratta i flera timmar. Bara vi. Ibland blev jag tårögd för jag älskade henne så mycket, fast det sa jag aldrig något om, såklart. Jag njöt. En julinatt badade jag i sjön med några nära vänner. Jag ville sjunka ner till bottnen och när vattnet steg över huvudet blev allt tyst. Jag hörde ingenting förutom min egen röst i huvudet som förklarade för mig hur bra jag hade det. För det var verkligen så. Jag hade det bra, om ens bara för en månad.

Augusti: I augusti var det äntligen dags att packa ihop hjärta och själ och bära med sig det till Alanya, Turkiet. I 2 veckor släppte jag löst allt som var jag tillsammans med 7 av mina bästa vänner. Det var bland de bästa veckorna jag någonsin varit med om. Man kunde höra mig yla varje natt och varje drink jag drack var spetsad med magi. Alla 7 tappade vi rösten, men det gjorde ingenting – ord var överflödiga. Det var när jag kom hem till verkligheten som det dalade igen. Din balans var rubbad och du kunde inte tänka klart. Saker som jag aldrig kommer glömma sades och du hamrade återigen sprickor i mitt nylagade hjärta. Jag förstod ingenting, förvirringen var total. Men jag var helt och fullt säker på en sak: jag skulle aldrig någonsin kunna förlåta dig för allt som hänt. Jag kan aldrig glömma, och därför inte heller förlåta någon. Jag åkte till örnnästet för att slippa tänka. Drack te, läste sorgliga bloggar, vilade. Och du ångrade dig på en gång. Jag tror det var då du förstod på riktigt vilken enorm idiot du varit. Du växte den där sömnlösa natten. Du växte mellan tårarna och ångesten, jag vet att du gjorde det. Du insåg saker du inte förstått innan och kände känslor du trodde var omöjliga. Och jag låg någon helt annanstans och gjorde detsamma.

September: Månaden då jag sköt vargen i huvudet. Jag släppte en del av mig och förintade den delen för evigt. Du skämdes och bad mig varje dag om förlåtelse, försökte förklara att du förändrats på riktigt. Jag trodde inte på någonting du sa, men fortsatte ändå att prata med dig. Du var för viktig för att försvinna helt. Och som jag saknade dig. Jag har nog aldrig funderat så mycket i hela mitt liv och tillslut insåg jag att det omöjligt kunde vara bra för varken dig eller mig att pinas och lida så mycket som vi gjorde då. På din födelsedag tog jag tillbaka dig. Du sa att det var det bästa jag någonsin hade kunnat ge dig, det enda du ville ha. Jag försökte tro dig. Mina vänner trodde antagligen att jag blivit tokig. Men jag visste vad jag gjorde. Du lovade att aldrig mer göra så mot mig igen. Du var förändrad, du var säker på vad du ville och behövde. Och du höll vad du lovat. Försiktigt och extremt långsamt passerade dagarna förbi. Hanna kom till mig en helg. Vi rökte cigarrer i höstdimman och hon visade mig ny musik och nya sätt att tänka. Jag var annorlunda och jag visste det själv. Jag var mycket starkare.


weheartit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ÅRSRESUMÉ 2010: JUL AUG SEPC.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: