MÅN. 4 OKT 2010. 05:17.

2010/10/04 § Lämna en kommentar

Sömn är ingenting för mig inatt. Istället vandrar jag omkring okända områden och beundrar månen. Våran måne.

Hatar att det blir såhär. Hatar att allt är så jävla trasigt. Hatar att jag redan provat allt. Hatar att det troligen var försent redan innan jag föddes.

Men jag säger: Lys på mig. Lys på mig, så drömmer jag, tills drömmarna tar slut. Tills jag kan jaga mig själv härifrån. Och hitta alla försvunna pusselbitar. Eller, sorgligt nog, tills jag slutar hoppas och (d)ödemarken kommer ifatt.

Det finns inga städer kvar för mig, säger jag. Bara ruiner nu. Men om nätterna vandrar jag trots det omkring och hoppas. Med våran måne inkilad mellan revbenen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande MÅN. 4 OKT 2010. 05:17.C.Wieske.

Meta

%d bloggare gillar detta: